Vill du synas här? Kontakta info@blogbiz.se

En nöjenas natt med Lustans Lakejer

En nöjenas natt med Lustans Lakejer. Vissa saker är värda att fira. Den här våren firar vi att det var 40 år sedan ett av dom mest omtalade albumen i svensk postpunkhistoria släpptes, Lustans Lakejers debutplatta som delade musiksverige.

På ena sidan proggen och det kulturella etablissemanget som rasade över skivan, utseendet och attityden hos de unga bandmedlemmarna. På andra sidan en skara fans som köpte in på konceptet med hull och hår, som var trötta på pekpinnar och nyfikna på det spännande liv som beskrevs i texterna. Det var rätt många som ville veta mer om Kärlekens nöjen.

Även om det inte, av förklarliga skäl, kan bli en nöjenas natt, så kan det bli en unik kväll på Nalen som alla kan följa via nätet.

Detta är del 2 av en intervju som jag gjorde med Johan Kinde i februari 2021. Läs del 1 här

Stiliga, lillgamla och sminkade

När jag frågar Johan Kinde om han minns något särskilt från tiden när plattan spelades in svarar han så här:

– När vi höll på att spela in plattan ute i Skärmarbrink, var det alltså inte EMI´s lyxiga studio där Gyllene Tider och Ulf Lundell spelade in sina plattor. Istället gick man bakom den och upp för en backe. Där låg en sunkig studio där vi körde. Då kom Erik Hörnfeldt dit en dag och intervjuade oss när vi hade paus i inspelningarna.

Det här var hösten 1980 och jag hade fått ta ledigt från gymnasiet en månad för att kunna vara med och spela in, som 17 åring.

– Under den intervjun myntas dom klassiska orden som många säkert hört: Kläderna är viktigare än musiken. Ingen av oss tänkte så mycket mer på det. Vi kläckte ju ur oss massor av saker om poeter och konstnärer. Vi var lillgamla, sminkade och stiliga. Och visste redan innan att han tyckte rätt bra om oss. Han gillade Se men inte röra från Popjob. När Kärlekens Nöjen, första singeln från plattan, släpptes strax före jul 1980 så blev det en halvsida i Expressen, med en bild på oss utanför studion och rubriken Kläderna är viktigare än musiken.

– Många tror ju att det var jag som myntade uttrycket. Men det var det inte. Det var Adrian Valery, vår gitarrist.

– Jag tyckte att det var ballt, samtidigt som jag minns att jag tänkte att det där kommer en del inte att gilla. Samtidigt fanns det många som gillade det. Att det behövdes. Det känns som att på den tiden fanns det inga riktiga rockband i Sverige. Det var antingen proggarna och den våta filten som den rörelsen hade lagt över musiken eller så dom riktigt kommersiella artisterna, överkäcka som kom genom Abba och deras efterföljare. Vi hamnade någonstans i mitten, välklädda och välartikulerade men ändå tuffa.

Vilka är dina favoritlåtar från den skivan? Undantaget Begärets dunkla mål och Massans sorl, som ni spelat live under hela karriären.

– Jag gillar En nöjenas natt på mina drömmars ö och Image Fatale. Och ska jag säga en till så blir det Nyhetens behag.

Plötsligt låter det så mycket bättre

När man har hört första Diamanter-12an och dom tidiga demoinspelningarna och jämför det med hur ni låter på LP´n så måste man ju säga att det är en stor på kort tid utveckling. Hur gick det till?

– Jag fattar inte heller det, för att vara ärlig. Det man får tänka på är att första Diamanter är inspelad på en fyrakanalers bandspelare i källaren hemma hos Leif Thuresson. Vi står i stor tacksamhetsskuld till hans föräldrar. Dom fick stå ut med mycket. Vi repade i deras gillestuga samtidigt som dom satt en trappa upp och såg på TV. Jag förstår inte hur dom stod ut. Det måste ha varit outhärligt. Det hade jag aldrig stått ut med själv. Dom var änglar.

– Leffe och jag var gamla barndomskompisar. Vi bodde i villorna mitt emot varandra i Åkersberga och lekte ihop redan som barn. Vi cyklade runt eller lekte cowboys och indianer i skogen. Han var två år äldre än mig. Sedan lärde han sig att spela gitarr och blev bra på det fort. Det var några år när vi inte umgicks så mycket. Så bildade han bandet, jag var ju inte med från början. Då hette man inte Lustans utan var ett vanligt rockband.

– Sedan kom ju jag med. Och med min ambitionsnivå så hade jag tagit över bandet, så fort jag hade lärt mig spela tre ackord och att skriva låtar och texter. Det var ingen annan som gjorde.

– Därför är Diamanter och Tidens Melodi inspelade under helt amatörmässiga förhållanden. När vi spelade in Härifrån till evigheten och Se men inte röra var det i samma studio där vi gjorde LP´n. Då hade Leffe hoppat av, han ville hellre spela blues. Så på Pop Job så är vi en trio. Urban spelade trummor, Bergstrand spelade bas. Jag spelade gitarr och sjöng. Redan där låter vi ju mycket bättre.

– Vi låter ju ändå mycket bättre på LP´n. Men jag vet inte riktigt hur det blev så. Självklart så repade vi som fan. Dessutom hade vi bytt replokal. Haha, då var vi ett garageband på riktigt. Då repade vi i Bergstrands garage.

– Det går så fort på den tiden. Från att jag var 14 och inte kunde spela något alls. Som mobbad punkare i Åkersberga till att tre år senare ha spelat in den skivan och har skrivit alla låter. Har man lite tur och lite talang så kan man utvecklas fort när man är ung.

– Jag hade en stor ambition och en jävla sexdrift. Jag ville verkligen synas. Det gjorde att jag ansträngde mig hundra procent.

– Nu har vi precis börjat repa in plattan och flera låtar vi gjorde runt den. Några har jag inte sjungit på nästan 40 år. Så det kör vi live på Nalen i mitten av mars.

Det kommer bli en kväll att minnas, den 19 mars på Nalen. Konserten streamas på grund av restriktionerna som råder i landet. Vilket gör att fansen får följa konserten via nätet. Precis som giget på KB i somras.

Fem snabbfrågor 

Som avslutning på intervjun ställde jag några, korta snabbfrågor som det var spännande att höra Johans svar på. Det här är väl frågor som varje Lustans-fan ofta ställer till sig själv.

Vilken champagne dricker du helst?

– Om jag får välja helt fritt så skulle jag säga, Pol Roger cuvee Winston Churchill. Den är god men också väldigt dyr, så jag dricker den inte direkt till frukost.

Vilken Lustans-singel är din absoluta favorit?

– Det är svårt, jag tycker faktiskt att Det verkade så viktigt då är en jättebra singel. Jag är glad för den blev ju något av en radiohit. Det är svårt när man är äldre att få hits.

Sedan tycker jag att Kylen ligger över hela stan är en av dom allra bästa låtar jag har skrivit. Så någon av dom.

Vilket album?

– Just nu säger jag Uppdrag i Geneve. När jag tänker på Tom och allt. Det är ju egentligen helt otroligt. Jag är 18 och Tom är 22. Vi skriver ihop så många bra låtar på tre månader. Det finns ingen svag låt på den skivan, möjligen någon textrad.

Vilken är den största Lustans-rariteten som finns?

– Vad skulle det va? Kanske min röda skinnjacka som jag hade tillsammans med min gamla glugg mellan tänderna,  i Chrome 22, första gången vi spelade i TV. Gluggen har jag ju rättat till så den finns inte längre, men skinnjackan hänger här hemma.

Vilken är den svåraste plattan?

– Jag kan säga vad den största Johan Kinde-rariteten är, om det duger. Det är en cover på Ratata´s Doktor Kärlek, med ny text. Som jag sjunger in tillsammans med Mauro Scocco och Marie Fredriksson till en kompis som fyller 30. Den trycktes bara i ett ex. Den är ju en raritet i många läger.

Att den skivan fanns var i alla fall ny information för mig. Efter intervjun tog jag en stund och funderade på några av frågorna, vad jag själv skulle svara.

Min favoritsingel blev efter mycket eftertanke En främlings ögon, tätt följd av Kärlekens nöjen. Bland albumen valde jag En plats i solen.

Den Lustans-raritet som jag håller som viktigast i samlingen är förmodligen den signerade Australienpressen på Good as Gold, på andra plats kommer den signerade första Diamanter.

Nu frågar jag dig som läser. Vad svarar du?

Skriv gärna i Lustans Lakejers Fanclub, i inlägget som pekar på denna artikel.

För dig som är intresserad av mer om Tom Wolgers valde jag att spara det materialet från intervjun till ytterligare en intervjukrönika. Johan hade så mycket bra att berätta om det, jag ville inte korta ned det för att få plats här. Så det kommer publiceras inom 1-2 veckor här på soderpalm.nu.

Max Söderpalm
soderpalm.se 

Johan Kinde och Lustans Lakejer rivstartar 2021

Johan Kinde och Lustans Lakejer rivstartar 2021. Tänk dig att du har allt planerat för succé. Drömmen håller på att bli sann. Bandet är tajt och låter bättre än någonsin. Fanskaran är stor, trogen och vill bara ha mer. Turnén är bokad och nya plattan håller på att spelas in.

Plötsligt drar någon undan mattan, spelningarna ställs in, en bandmedlem går tragiskt bort och en våt filt läggs över hela Sverige.

Att hela musikbranschen befinner sig i fritt fall har till och med uppmärksammats med galor i tv. Finns det inga evenemang så finns det inga jobb. Som nästa del i artikelserien #rivstart tog jag ett samtal med Johan Kinde från Lustans Lakejer. Det visar sig att han har mycket på gång och väljer fokus istället för att vika ned sig.

Det handlar om att resa sig och komma igen. Trots att världen utanför är kall. Trots att drömmarna dör först och att även om man inte längre är lika unga, så vill man ändå fortsätta sjunga.

Om att fokusera istället för att ge upp

Det har varit ett märkligt år för dig och bandet. Berätta.

– Det tog ju ett tag innan man förstod vilken stor omfattning corona skulle få. Vi hade ju flera slutsålda spelningar inbokade. En av dom har vi skjutit upp flera gånger, och nu hoppas vi äntligen kunna genomföra den i juni.

– Vi hade också en stor turné inbokad med en större konsertarrangör, i samband med vårt 40-års jubileum av vår första platta. Eftersom det var länge sedan vi turnerade med en sådan uppbackning så kändes det extra tråkigt att behöva skjuta på den.

– När sedan Tom Wolgers, vår keyboardist, tragiskt gick bort i cancer i höstas, kändes det naturligtvis tungt. En enorm sorg.

Hur hanterade ni alla motgångar? Det var aldrig aktuellt att lägga ner?

– Vi bestämde oss tidigt för att fokusera istället för att tycka synd om oss själva. Det är bättre att göra det som faktiskt går att göra. Eftersom vi redan hade påbörjat inspelningarna till vårt nya album och det var tillåtet att fortsätta med det arbetet så fortsatte vi med det.

– Det var naturligtvis tråkigt att vi inte kunde genomföra spelningarna som var inbokade. Vi fick ändå en moralboost när KB i Malmö hörde av sig och undrade om vi ville göra en streamad konsert, helt live. Dels var vi ju tvungna att rycka upp oss och repa ordentligt. Dessutom uppstod det ju en oväntad källa till intäkter.

Det måste varit en annorlunda upplevelse, att spela en hel konsert utan publik och ändå veta att det satt mer än 1000 personer och lyssnade runt om i Sverige, ja några kanske ute i världen?

– Ja, det var en speciell konsert på flera sätt. När det kommer till själva spelningen så kändes det bra att vi hade bjudit dit två väninnor som satt nära scenen. Det gjorde att det kändes att jag hade någon att sjunga till, att uppträda inför. Det fick mig att fokusera på ett bra sätt. Det fanns någon att få ögonkontakt med när jag sjöng. Vi har ju gjort mycket tv-framträdanden genom åren. Men där det ju bara några enstaka låtar man spelar, inte en hel konsert.

– Det andra som var speciellt var ju att det blev Toms sista konsert. Det visste vi ju inte då. Vi visste att han hade ont i ryggen, han gick ju med käpp till och med på scenen, men vi kände inte till hans cancer. Det som mitt i all sorg känns så fint var att konserten spelades in och alltid kommer finnas kvar.

Lyx att leva

Ett tydligt bevis på att ni är på gång, trots alla motgångar är ju er nya singel, som ni just har släppt, Lyx. Vad är historien om den låten?

– Timingen för den låten kändes bra just nu, med allt vi har gått igenom och den stämning som råder i Sverige. Egentligen är det en låt om kärlek som jag skrev för ett par år sedan, om ett tidigare förhållande. Men nu passade den så bra in. Mitt i en pandemi är det ju en lyx att få leva.

Hur kommer det sig att ni släpper den som 12”-singel? Behövs vinyl idag?

– Jag älskar själv vinyl. Musikbranschen känns som ett svart hål. På Spotify laddas det upp 30 000 låtar varje dag, rakt ut i tomma intet. Att känna känslan av en riktig skiva är oslagbar. Det känns nästan som ett konstverk.

– Vi vet att många av våra fans gillar det, många samlar fortfarande på våra skivor. Då blir det ännu roligare att släppa nytt material på vinyl.

– På Lyx 12-an finns det förutom själva singeln två låtar till. Dels en förlängd maxiversion av Lyx, som det var förr på våra tidigare 12-or. Dessutom ligger en helt ny låt, Trubbel i Teheran, som blev den sista låt som Tom och jag skrev tillsammans. Det som är intressant med den är att idén till den kommer ända ifrån när vi spelade in Uppdrag i Geneve för nästan 40 år sedan. Vi var mitt i en repetition och plötsligt börjar Tom spela en basgång på synthen. Sedan dess har ingen tänkt på den melodin förrän jag, när vi var i studion i våras, frågade Tom om han kom ihåg. Han hade glömt den. I vilket fall som helst hittade vi tillbaka till den och den ligger nu som grund för Trubbel i Teheran, som på ett visst sätt kan ses som en fortsättning från gamla singelbaksidan Vår man i Mockba, även om den var mer ryskt influerad.

Firar 40 år med streamad konsert

Nyligen släppte ni nyheten om en streamad konsert för att fira att det var 40 år sedan debutplattan kom. Vad har ni planer inför den?

– Nalen, där vi har gjort flera riktigt bra spelningar tidigare, hörde av sig och ville att vi skulle göra en konsert som skulle sändas över internet, liknande den på KB i somras. Vi tyckte det passade bra eftersom vi ville uppmärksamma vårt första album.

– Vi ska precis börja repa in alla nio låtarna från den skivan. Förmodligen kommer vi att spela den i samma ordning som den ligger. Möjligen med en och annan överraskning som jag tror att våra tidiga fans kommer att uppskatta. Konserten kommer vara i ungefär en timme, så vi har plats att fylla på med låtar som passar bra in.

– Vissa av låtarna, Begärets dunkla mål och Massans sorl, har vi spelat ofta genom åren. Några till spelade vi för 10 år sedan, när vi släppte Elixir och gjorde ett set med bara tidiga låtar. Men några har inte framförts live på mer än 30 år.

Vilka är dina favoritlåtar från första plattan, undantaget Begärets dunkla mål och Massans Sorl?

– Tre av mina favoriter är En nöjenas natt på mina drömmars ö, Nyhetens Behag och Image Fatale.

Läser in ljudbok

Det verkar ju som att du och Lustans Lakejer gör en riktig #rivstart under 2021. Du är ju precis som jag författare. Finns det några nyheter på gång från författaren Johan Kinde?

– Ja, faktiskt. Jag håller precis på att färdigställa ljudboksinspelningen av Passera denna natt. Den har jag läst in under vintern och är precis klar. Det återstår lite finputsning och förhoppningsvis släpps den tidigt i vår.

Hur upplever du det att läsa in din bok själv? Jag har själv läst in flertalet av mina ljudböcker och det gör ju att man kan lägga frasering och energi på rätt ställen. Hur gör du?

– Det finns ju tydligen två skolor när det kommer till att läsa in en ljudbok. Den ena är att låta ganska neutral, vilket ofta blir resultatet när det är någon annan läser in ens text. Den andra är ju att själv ge den känsla man vill förmedla i texten, så att det blir mer levande. Då tror jag ändå det är viktigt att inte överdriva, så att det blir som en teaterpjäs. Det är ju trots allt en bok man lyssnar på.

Du har ju skrivit två böcker sedan tidigare. Har man börjat är det ju svårt att sluta, det vet jag av egen erfarenhet. Hur tänker du? Har du fler på gång?

– Absolut, jag skriver gärna fler böcker. Jag har minst 3 riktigt bra idéer, faktiskt i en helt annan stil. Så vi får väl se framöver.

Till sist, framtiden. När kommer nya plattan?

– Går allt enligt plan så släpper vi ytterligare en singel i vår och en i början av hösten. Åtminstone en av dom gör vi också på vinyl. Vi skriver nya låtar hela tiden. Så jag kan inte säga säkert vilka låtar det blir.

– Sedan vill vi ge ut hela albumet i slutet av året, arbetsnamnet är ju som många redan vet Mörk Materia. Vi får se om den kommer heta så när den är klar. Vår förhoppning är att ge ut den både digitalt och på vinyl.

Hur blir det med extramaterial, singelbaksidor? Släpps dom digitalt?

– Vår plan är att våra fans ska kunna lyssna på alla våra låtar. Det kan bli så att bonusmaterialet ingår via nedladdningskod när man köper vår LP. Exakt hur det blir ber jag att få återkomma med.

Med detta tackar jag Johan Kinde för en givande och trevlig pratstund. Visst är det skönt att prata med eller läsa om människor som låter action, kreativitet och att tänka framåt gå före att deppa, eller hur? I Johans fall är ju det extra tydligt. Det är precis det som är meningen med artikelserien #rivstart. Ny energi och inspiration i en för många besvärlig tid.

Under intervjun pratade vi om mycket annat också. Det kommer att publiceras i del 2 här på soderpalm.nu. Här hittar du den

Då får du läsa Johans egna tankar om hur Lustans Lakejer gick ifrån att vara ett punkband som repade i första gitarristen Leif Thuressons källare till att hitta soundet i den lilla studion där första plattan spelades in. Det blir också mycket mer om Tom Wolgers och en helt nyskriven hyllning till honom.

Dessutom berättar Johan vilken som är hans favoritchampagne, vilken som är LL´s bästa singel och en överraskade vinylraritet, som nästan ingen känner till. Värt att hålla utkik efter här på bloggen.

 

Mer om Lustans Lakejer och Johan Kinde:

Mer info om hur beställer Lyx på vinyl

Här kan du lyssna på Lyx

Här är mer information om 40 års-spelningen

Tack till Björn Olsson för bilder.

 

Mer om #rivstart

Här hittar du inspirerande krönikor i olika ämnen:

Rivstarten som tar dig i full fart åt rätt håll av Max Söderpalm

Pelle Johansson´s om Viljan att lyckas är starkare än dina tvivel

Till startsidan